Konstnär, Målare och Grafiker

 

 

 

 

 

 

 

 

Har du något credo Karin Eklöf?

 

Ja, jag tror på ett fungerande bildspråk.

Ett språk som är jämbördigt med andra språk.

Ett språk värt att skydda innan det blir ett minoritetsspråk på riktigt.

Som du vet blir de som lider av dyslexi och dyskalkuli tack och lov inte idiotförklarade längre. De har rätt till stödundervisning.

Medan oförmågan att förstå bild är på väg att bli norm. Då tillhör man verklighetens folk. Nog är det åt skogen! Där är jag för stödinsatser redan på dagis.

 

Var det bättre förr?

Nej i alla fall inte i Norra real där jag gick på 60-talet. Där uppmanades man att rita av en dammig uppstoppad rödbena (en fågel). Större färdigheter i detta språk ansågs man inte behöva i den skolan, där naturvetenskapens  fana vajade högt.

 

Var väcktes ditt konstintresse? 

Det väcktes i hemmet. Sedan fångades det upp av fantastiska lärare på Konsthögskolan där jag gick 67-72. Bror Marklund och Evert Lundquist var två av de konstprofessorer jag hade mest utbyte av. En tredje var Ulf Linde , som då var professor i konstens teori och idéhistoria. ”Bildekünstler rede nicht!” var en uppmaning man kunde ta till sig och ändå få ut examen. Man behövde inte ens kunna tyska för att efterleva den devisen. Det låter naturligtvis främmande för ett barn av idag, men man trodde på bildspråket. Evert Lundquist hade Rembrandt som en av sina husgudar. Föreställ dig att Rembrandt skulle skickat med 8 tätskrivna A4 sidor med förklaringar till sina verk. Dem kan vi uppleva ändå.

 

 

 

Kan du tänka dig att tolka stora diktares verk?

För mig är det ganska otänkbart att någon av de stora döda poeterna skulle knacka mig på axeln och be mig i bild förtydliga någon av de dikter han eller hon inte nått ända fram med. Stora poeter når fram. Självklart kan en poet och en bildkonstnär tolka samma känsla eller upplevelse, men de gör det med olika verktyg. Talar poeten om en båt i vassen är det inte säkert att hans uttryck har hjälp av att jag målar en båt i vassen.  Jag har sett för mycket av av den sorten.

 

Men det finns ju undantag.

Ja, verkligen! Det finns konstnärer som kan förena ord och bild på ett lysande sätt. Men motsatsen är så ymnigt förekommande att jag myntat mitt eget slagord: ”Låt Ekelöf och Wittgenstein vila i frid!” Dra inte in dem eller några andra i dina tillkortakommanden. Vässa dina verktyg och försök stå på egna ben.

 

Hur ställer du dig till att tolka levande poeter?

Fråga först! Det hör till vanlig hyfs.

 

Att kalla något: ”Hommage a` någon” då?

Ja, det är ju gulligt.

 

Men det händer ju att du själv i dina titlar ger en fingervisning om hur en bild ska tolkas.

 

Vem har sagt att jag är konsekvent?

 

 

Varför fortsätter du? Du låter ju så vansinnigt sur och avig.

Nej jag är positiv! Nu är botten nådd. Allt kan bara bli bättre. Konsten ska in på dagis.

Och för egen del har jag fortfarande kvar min drivfjäder.

 

Vari består den?

I förhoppningen att nästa bild jag gör ska bli bättre än de jag tidigare gjort. Blir den inte det kan du väl hjälpa mig bära den till grovsoprummet.